Som på så många andra platser står här en gård och väntar otåligt på en husbonde som aldrig återvände. Vem skall hinna först - räddaren eller förfallet?
Solen steker från en nästan molnfri himmel, torra krankvistar knastrar under kängorna.....
...dom solvarma grånade brädorna doftar svagt i den stillastående skogsluften....
...på hemmanet är det tyst, så tyst att fåglarnas vårsymfoni känns överväldigande.
En gammal dörr av gåa breda plankor står på glänt och leder in det skarpa solljuset i den tomma hallen.
I salongen står pigäsngen kvar, vakandes över en egendom som för länge sedan lämnats åt sitt öde....
...undrar om det känner till det där den står med ryggen mot världen utanför? Väntar den ännu på att husbonden skall kliva in genom dörren med sina dammiga stövlar på fötterna?
I backen hukar vagnslidret bakom några modiga granskott...
..de glipande dörrarna döljer endast det som kunde avvaras när flyttlasset gick....
...trasiga redskap, minnen från en svunnen tid som vagnslidret vakar över likt en drake från sagornas värld.
Någon gång för länge sedan har man ansett huset för trångbott eller för omodernt och uppfört ytterligare en boning på gården...
...med pärlspånt i trendigt ljusgrönt.
Kökets vackert mönstrade linoleumgolv spelar i försommarljuset....
...dörren fick ge plats åt en hylla som var nödvändigare för tillfället.
...även här står en pigsäng på vakt över ett vardagsrum i snabbt förfall...
...övervåningen inreddes lite före sin tid med 70-talsriktig furu.
Papptapeter och en enkel kamin fick räcka för rummets invånare på övervåningen....
av allt att döma installerad på 40/50-talet.
.....solen steker på hustaken och fåglarna höjer sina röster i norrlandsskogen....
....vem vet, kanske står hemmanet ännu kvar där ute i skogen och väntar, väntar på en husbonde som aldrig återvänder.....